Öppet brev till Britney Spears

Fina Britney,
Ikväll uppträder du i Stockholm. Jag kommer inte att vara där, jag kommer vara hemma och titta på tv och klappa på katten och prata med Herr Fästman. Men jag kommer att tänka på dig.

Vi har upplevt mycket tillsammans, du och jag. Kommer du ihåg när du slog igenom? Tofsarna, det rågblonda håret, dansen... Jag hade precis fått bort de sista resterna av den svarta färgen, och var rödhårig igen. Jag hade fortfarande ganska kort hår, och var i hemlighet avundsjuk på din solbrända California look. Du vet videon till Crazy? Där du och hon från Sabrina tonårshäxan är servitriser? Fint. Så fint.

Jag minns ett reportage i Cosmo, där du talade ut om din mest romantiska date med Justin. Du var så fin på bilderna, jag kan fortfarande se dem framför mig. Vi är ju lika gamla, du och jag, och när det tog slut mellan dig och Justin blev jag ledsen över att showbiz finaste, Amerikas sockerhjärtan, inte klarade det. Och det blev ju så smutsigt! Videon till Cry me a river, där Justin insinuerade att du varit otrogen, och att det var därför det tog slut. Och du var så ledsen. Grät i tv. Var det där man började förstå att du är människa? Ingen docka, ingen produkt. En människa.

Jag kommer ihåg när man såg de första paparazzibilderna på din första tatuering, den där tingelingfiguren i svanken. Visste du redan då vad som skulle hända, hur det skulle bli när du gjorde de andra tatueringarna, som de där läpparna?

Vet du hur många gånger jag har sjungit karaoke till dina låtar, vet du det? Särskilt Stronger, den gillar jag bäst. My loneliness ain't killing me no more, och du är bäst bäst bäst Britney, hör du det? Lycka till ikväll, inte för att du behöver det. Cirkusen är i stan, och du kommer att vara underbar. Det vet jag.

Många kramar,
Kakan