Jag vet inte varför, men varje sommar är det samma sak. Jag och Herr Fästman fastnar djupt nere i ett beroende som inte går att stoppa. En best vaknar till liv och kräver föda, ett bottenlöst hål måste fyllas, och... Ja. Okej, en till: mycket vill ha mer. För två år sen frossade vi i Entourage. Det är en fin gräns mellan att tycka om någonting och att bli helt besatt av det, och jag är ganska säker på att vi gick över den där gränsen med just Entourage. Strunt samma. Förra sommaren fullständigt knarkade vi Twin Peaks. Två junkies uppkrupna i soffan, med varsin kudde framför näsan när det blev för läskigt. Neddragna persienner, utan att säga ett ljud till varandra. Fyra ögon fastklistrade på tvn. Och så musiken. Körsbärspaj och Special Agent Dale Cooper som säger att Harry, you're all right! Lyckliga lyckliga du som ännu inte har sett Twin Peaks. Du har något fantastiskt att se fram emot.
Anyhoo. Den här sommaren är det The Office som gäller. Amerikanska versionen, det brittiska originalet är söndertittat för länge sen. Jag kan villigt erkänna att jag var skeptisk till en början. Var avogt inställd - varför göra en ny version av något som är så brilljant? Men shame on me, för den amerikanska versionen har något som jag inte riktigt minns från den brittiska. Där den brittiska versionen har en mer subtil, svartare humor, är den amerikanska mer rakt på, mer haha funny. Dessutom har den en värme som i alla fall inte jag minns från den brittiska. Titta här får du se.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar