Det är dag två, och jag har fortfarande en blogg

Det är dag två, och man bloggar fortfarande. Fortfarande. Ännu dag två. Jag har flyttat ut i trädgården, tittar på katten som klättrar i grannens äppelträd, lyssnar på fåglarna. Ibland är det svårt att förstå att vi bor mitt inne i stan, i en av de centrala delarna. För det är idylliskt och lummigt, och katten kan klättra i äppelträd, och jag kan sitta på en tröja på vår egen (okej, inte helt egen, men just nu känns den som vår bara vår för ingen annan i huset är hemma) gräsmatta och bara andas. Katten hoppar i trädet. Hon hoppade i min kaffekopp tidigare i förmiddags, aldrig har ett djuransikte förmedlat samma känsla av att vara kränkt som katten gjorde när hon stannade upp. Tre ben i backen, en tass i luften. Och så blicken. Blicken som säger att vad i hela fridens namn gör den där ljumma bruna vätskan på min, på m i n, tass? Vavava? Min! Tass! Innan jag hann få ut henne till badrummet för att tvätta lilla tassen ren, gjorde hon detsamma. Tvättade sig, alltså. Jag vet inte om det är hittepå från min sida, eller om katter påverkas på samma sätt som människor av koffein, men jag tycker nog att hon var vildare än vanligt efter tvättningen. Så nu är vi ute. Katten, nu under grannens altanbord, och så jag. Det har varit så ett tag nu, snart en månad. Min längsta sammanhållna ledighet sen... Gymnasiet? Och längre kommer det att bli. Jag börjar jobba första oktober. Det är om tio veckor. Vore jag nitton och hade jag pengar, skulle jag kanske backpacka mig igenom sydostasien. Men jag är tjugoåtta och är flygrädd och hatar att inte kunna duscha och att inte veta exakt vad som väntar varje dag och jag har amorteringar och Herr Fästman som jag inte vill vara ifrån och jag har katten, katten som inte syns när hon smyger på grusplanen vid garagen. Och jag tänker att det här är hemma, och jag behöver inte sydostasien men jag behöver något att göra på dagarna för det här gör mig vansinnig! Och jag tänker att det är väl en väldans tur att jag har en blogg så att jag kan få ur mig alla dessa viktiga och stora känslor. Om en katt med en tass som luktar kaffe. Om ett äppelträd och en gräsmatta. Det är dag två, och jag har en blogg.